Boneshaker

Imorgon efter jubb bär det iväg till skitlandet Danmark för att checka in bagage och röja lite skalle till suveräna Origin. 
Äntligen kommer det efterlängtade flödet utav blod som bryter den trista hamsterhjuls-liknande vardagen. Äntligen får jag den där "breaken" mitt liv sett fram emot sedan förra året.. ÄNTLIGEN bär det av till sköna Tjeckien med Splattered Mermaids. Fy jävla fan så gutt det ska bli.... 

Inget mer strul med puckade brudar. Ingen mer vardagstristess.. Och till slut, SEMESTER med öl, snus och sköna individer. Min vardag har känts så stressad den senaste tiden och jag har vatt nära att helt enkelt gå in i väggen.  
Allt har vatt kaos .. Fast ändå inte... Svårt att beskriva I gues..
Det enda som känns piss är att en viss best friend mår skit och stressar skiten ur sig. Det är med ett sönderslaget samvete jag åker iväg från kvällspromenaderna med skitsnack och biran i parken. Vissa individer kan man bara hoppas på att de vet vart de har en. Jag vet fan inte det med de flesta utav mna vänner. Men Friend vet jag vart han finns, och jag hoppas fan pissnyllet vet vart han har mig med..

Ja, det finns inte så mycket att tillägga.. This is it! Bättre, skönare och roligare kan livet nog fan inte bli jämnfört med 2 veckor i ett lite guttigare skitland...

Piss, shit and fuck u all!

Beroendet bultar i fingrarna. Hemkommen från en helg i kallinge med en enorm basabstinens.Ja det är ett beroende. Ett beroende som både kan vara lärande och förtärande. 3 dagar ifrån basen och utan att ha haft något litet instrument att spela på, har det nu tagit över det mesta av tanketiden. På tåget hem satt jag och lyssnade på deathrow med hypocrisy, för att låta tankarna flöda fritt och plåga sig själv med menlöst huépladder. Mitt huvudbry avbröts titt som tätt utav tankar på hur jag ska ändra basgången i splatteredlåtarna. Efter en stunds nynnande och intensivplanerande, kom jag på att jag satt ju och tänkte på min framtid.
 
Nu när jag ligger här och överlappar alla negativa tankar med musiken, inser jag att...kanske är musiken min framtid?

Musik nu, kärlek sen nångång. För jag tror inte jag kan få båda samtidigt..

Allt tid har sin gång..Jag vet nu att jag börjar med musiken som min kärlek 

Ok hur funkar det här? Hur är man när man är sig själv? Vet  man om att "det är såhär det känns att vara sig själv"?
Eller är man sig själv fast man bara har genomgått en del förändringar?
Jag har genomgått en rad rätt stora förändringar den senaste tiden, som jag nämnt flertalet ggr redan.

Hur har dessa förändringar påverkat mig då?
Well, enligt bäste polaren är jag inte alls samma snubbe han lärde känna för massa år sedan. Då ska vi se....
Is that bad? Jag menar jag har länge sett mig som en småtjuck snubbe som är jävligt sjyst, snäll med mycket tålamod och mycket stor aptit av att göra andra glada. Inte tjabbat tebax pga att man inte vetat vad man skulle säga, utan hållt sig ovanför deras nivå.

NU..Ja nu är jag en sjyst, snäll snubbe som fortfarande gillar att göra de nära glada men dock tycker att det vore kul att få nåt tebax me. Jag är fortfarande kass på att debattera och blir kanske sedd som lite korkad pga detta. Det jag är...nu ska vi se. Det jag är nu  är att jag tjabbar tebax mot polare. Har en lite mer medveten syn på vad jag bör ta och inte ta emot. Jag har tränat rätt flitigt och brinner för det. jag har nu inte mycket kagge kvar och axlarna är bredare. DETTA är hela grejen till varför jag inte skulle vara mig själv. Just den förändringen. Att jag these days inte längre ser mig som en ful liten tjuckis utan.....ja publiken... Jag känner mig fan snygg.. Jupp u got it.. Jag tycker att jag ser jävligt bra ut these days och själförtroendet är högt i topp. Visst anser jag mig inte vara nån supersnygg, speciell jävla individ bara för att jag tränat upp mig.. Men jag ..jag är jävligt nöjd med mitt utseende these days. Och bättre kommer det fan att bli me..

Då är frågan såhär.....

Är det fel?
Just det... Är det fel att känna sig attraktiv? Är jag ute på hal is pga min förändring?
Hanterar jag kanske hela situationen fel?
Jag gnäller och gnäller på fyllan om att jag inte snubblar på nån brud som helt enkelt bara är "rätt"..Helt perfekt  jävla rätt..
Polaren säger att jag nu är utseendefixerad.
Är det fel?
Ja jag är väldigt kräsen these days. Jag diskuterade detta med min käre roomie idag..
Och vi sade båda samma sak.
"Man har sin smak"
Jag menar om man är självsäker eller ej, snygg eller ful så har man ändå sin egen smak gällande brudar..
Jag gnäller över att jag inte träffar henne. I et hav av brudar sållar jag these days bort dem en efter en. Som sagt , de är inte hon. Vem är hon överhuvudtaget?
Det är inte du och inte du och inte du..Så varför i helvete skulle jag slösa eran och min tid på er då?

Men vet ni vad..
ta helgon som exempel..
Om man nu är så attraktiv som man känner sig, varför är det då bara tjuckisar och räliga skank som skriver till en på den communityn?

Jag spammar lite överallt och en del skriver nåt tebax med en flirtig ton. Och det är nästan allllltttiiiddd räliga

brudar. När jag loggar in och ser detta dyker baraen tanke upp i skallen. "Alltså jag ser mig absolut inte som tomtens gåva till kvinnan, men varför i helvete skriver du till mig? Tror du verkligen på fullaste allvar att jag vill ha dig?"...

Jag är dock helt övertygad att flertalet snyggingar tänkt exakt samma tanke när jag flirtade runt på helgon då för nåt år sedan.

Jag är inte längre fast i den onda "hitta sig en flickvän cirkeln". Jag är fast i cirkeln som går ut på att någon vacker sommardag tappa plånboken och stöta på henne. Och det blir inga missförstånd i början, inga spel eller lekar och verkligen inga lögner. Det bara.... Det blir helt enkelt bara vi...
Tills den dagen skall jag vänta tålmodigt och bara gnälla om att med roomien och på fyllan.´

Skall fortsätta bygga min tro på en tvillingsjäl. För jag vet inte, men jag verkar ha en. En sådan där individ som bara gör att allt känns så klart och man får den individen att känna samma sak. Samma tankar i samma båt...
Så långt out of reach, men ändå alltid nära.

2 individer.. En heter KNUS, den andra heter KLEM !

Jag kan ju passa på att lägga lite tankar gällande mina tidigare blogginlägg. Det har ju vatt mycket tankar om allt som har med tjejer att göra på senaste tiden. Mycket gnäll och ackanamejana över hela skiten. Men vad är inte en fuckin blogg till för, om inte te att skriva ner sina tankar. Sen är ju bara de überfeministiska försöken te att omvandla dessa tankar till någon slags diskussion gällande jämnlikhet rätt underhållande. Speciellt när de kommer från arga ex. 

Nej visst stämmer garanterat inte allt man skriver ner dagen innan med idag, men det va ju då jag skrev dem. För att vara riktigt ärlig så är det inte endast brudars inställning till förhållande genom lekar och sprinterlopp, utan även mig. jupp, jag är rätt trött på att lipa om det och att leta. Jag har precis blivit av med den underbaraste lilla jävla brud jag träffat på väldigt länge. Men jag kan inte få henne. Nej hon är inte min att göra allt det där jag vill med. Allt man vill göra och ge, skämma bort henne till 100 jävla procent. Få känna den där kännslan när hon ler för att man gjort något hon tycker om. Eller attackkittlat henne tills hon riskerar att ge sig på och spöa skiten ur en. För mig va detta äkta och inget har på länge plågat mig så mycket som  när jag backade ur.
Jag har mina framtidsvisioner. Jag har mina mål och drömmar gällande både musiken och framtida förhållanden.

Hur kan det vara så att när man väl snubblar på en flicka man gillar och hon gillar en tebax. Att det då inte fungerar pga anledningar som jag står maktlös emot? Man känner sig som en idiot som avslutade nåt som kunde bli något underbart, men ändå så vet man varför man va tvungen. Något inom mig vill ha hela situationen raderad medans något annat försäkrar mig om att det va bäst som det blev. Frågan är om det kan bli nåt annat än fel i en sådan här situation?

It´s a sticky  sticky  sticky situation!